VAB eller VAF

Då var en vecka över med VAB. Eller rättare sagt VAF. Vård Av Familj.
Min lilla familj håller på att rasa samman. Så jag tog beslutet att nu får det vara nog. Simon mår så pass dåligt och det smittar av sig på resten av oss. En märklig vecka ändå. När man är hemma med sjukt barn så brukar det betyda lugn och ro hemma för att bli frisk. Lite annat när det är i huvudet det inte mår bra. Och att man måste göra andra saker än normalt för att må bättre.


Det har varit en välbehövlig vila för familjen Olsson. Samtidigt som det blir jobbigt att vara tillsammans 24 timmar om dygnet. Men även Johannes har behövt detta märker jag. Stackarn, han har mycket huvudvärk och  mår dåligt av allt han också... Jag misstänker att han har migrän. Har såklart googlat på det och mycket stämmer då han ofta får ont i magen också. Och vill inte ha tv´n eller nåt på. Oftast fri från det när han vaknar. Vi ska till dr på fredag. Tror inte dom gör nåt åt det men kan va bra att få det kollat iaf. Han grubblar och tänker säkert mycket han också nu när allt är kaos. Simon har haft ont i magen och huvudet hela veckan. Han är säkert som mig, när man slappnar av kommer allt över en. Men känns som ännu mer rätt att ha stannat hemma.


Han vill inte alls till skolan i  morgon. Känns inte bra. Känns som jag tvingar honom till nåt han inte vill, och lite så är det ju. Men man måste ju faktiskt gå i skolan! Men känns ändå fruktansvärt att säga till sitt barn att gå till skolan när man vet att han inte mår bra där.

Var på bedömningssamtal i torsdags på BUP. Först satt vi ner alla fyra (jag, Simon, en man och en kvinna) och sedan gick mannen och Simon iväg. De hade byggt med lego och Simon hade fått svara på "tusen frågor". Den han kom ihåg mest var "tycker du om din kropp" han hade svarat att den är perfekt! :-) Hi hi. Jag tyckte inte jag hann få säga det jag ville. Men nu väntar vi och ser vad de kommer fram till. Jag fick även en lunta med papper att fylla i som jag varit in med. Lite jobbigt var det allt... Mycket som gick rakt in i hjärtat... Men skönt ändå på nåt vis, som att någon äntligen förstår. De skulle höra av sig nu i veckan som kommer, om hur de tycker vi ska gå vidare.


Har tänkt på detta med vårdbidrag. Jag borde verkligen ta tag i det och söka. Har ju nu två barn som tar en väldig massa mer tid än andra barn i deras ålder. Och kostar pengar! Tror inte det skulle nekas ett vårdbidrag. Men kanske är det bättre att vänta tills när/om vi får en diagnos som säger lite mer.
Jag blir förvånad om det inte är någon diagnos bakom allt. Jag hoppas på nåt vis det, så att man kan få en förklaring. Eller det där lät ju dumt, så klart jag inte hoppas att mitt barn har någon funktionsnedsättning! Men har man ett samlingsnamn på hans "problem" så är det lättare att hantera, både för honom själv och för oss runt ikring.

Tog tag i att göra om lite här hemma nu veckan som varit. Ingen av barnen vill sova själva så då tyckte vi att vi testar att de får dela rum istället! Så nu har vi köpt en våningssäng och gjort iordning rummet. Köpte en bäddsoffa också, ifall det kommer någon övernattningskompis eller så :-) Det blev riktigt bra och de har sovit i sina sängar sen dess! Hoppas det håller i sig...
Och nu fick ju jag tillbaka mitt sovrum också! Hade inte förstått hur mycket jag saknat att ha ett eget rum, Känns otroligt skönt! Och är SÅ nöjd med mitt fina sovrum men stora fönster ut mot sjön :-)

Nu ska jag ta och sova lite. Så jag orkar med morgondagen. Dåligt med sömn är aldrig bra!