9 mars 2014

Rymmer hemifrån!

Fast inte så långt. Bara till grannkommunen och till leklandet där. Jag är med i en skrivarcirkel på nätet och idag skulle jag försöka få klart min text. Omöjligt hemma! Så nu roar sig barnen och jag har äntligen fått klart min text och skickat in den. Det handlar om att leva med, eller leva med någon som har, ett funktionshinder. Inget svårt för mig som både har själv och har två barn som lever med funktionshinder av olika slag. Det svåra för mig var att bestämma mig för om vem det skulle handla och att begränsa mig! jag skriver ju alltid så himlans långt! :-) Men det blev om mig själv denna gång. Och temat för denna text var "Ett möte". Så nu för första gången har jag lämnat iväg en text till någon annan att läsa. Lite läskigt är det allt!!!!

Innan vi åkte hemifrån så rök hundarna ihop. Som dom gör ibland! Men jag hörde att nu går det överstyr. Och det gjorde det. Äldsta hunden har en tand som är av nu. Pratat med veterinären och vi ska in i morgon för att kolla upp det. Det tar verkligen aldrig slut, jag har sagt det förut men ändå så upphör jag tydligen inte att förvånas över att det faktiskt aldrig tar slut! Jag hinner inte återhämta mig varken ekonomiskt eller psykiskt över allt som händer i vårt liv.

Skolan hörde iaf  av sig i fredags. De tänker inte gå vidare med någon utredning kring S. Jag blev lite paff kan jag säga. Och ett jättemärkligt argument. De tycker inte att problemen beror på koncentrationssvårigheter och svårigheter att hålla fokus på lektionerna. De tror mer att det beror på att det är för svårt. Ööööhhh.... jag håller definitivt inte med! Jag ser det tvärt om. Om S kunde hålla fokus och koncentrera sig, så skulle han också hänga med på genomgånger osv och då skulle det inte bli så svårt åt honom.
Vi ska dit på onsdag och skriva åtgärdsprogram. Ska tänka till denna gång ordentligt, vad jag vill att det ska stå i detta åtgärdsprogram. Det har liksom lallat på med ungefär samma hela tiden och eftersom han ännu inte når målen, så lär vi ju göra nåt fel!

BUP släpper oss iaf inte. Var lite orolig där att vi skulle stå utan hjälp. Men dit ska vi om ca en vecka igen.
Det har varit en ganska lugn vecka faktiskt. Både barnen själva har sagt det, "vi har inte bråkat något" och från andra har jag också hört "vad S verkar lugn". Kan det bero på att jag håller på att döda sockermonstret som bor i dom? Har inte slutat helt, men dragit ner massor och inte köpt hem sånt jag vet vi kan välja bort.
Sen har jag ju strukturerat om vår vardag lite och det verkar också som det funkar. Hoppas det håller i sig nu! Jag fortsätter att testa och se vad som fungerar. Men ordning och reda är prio ett!

Nu så, ska jag fäjsbooka lite innan det är dags att åka hemåt igen!

1 kommentar:

  1. Jag skriver lite här så du vet jag varit in...
    Bra du skickat en text för utlåtande....
    Jag skriver ju bara för dom få som läser min sida jag...
    Ha det bra och kämpa på...
    Tror på dig...//T

    SvaraRadera