24 februari 2014

Ett steg på väg...

Så, då har vi varit till Stockholm och gjort dyslexiutredningen för sonen. Äntligen! Ett år har vi väntat och nu är det gjort. Lite förvånad faktiskt, men han fick ingen diagnos! Jag var så säker! Och det kan vara så att det ändå är en dyslexi, men i dagsläget var det för svårt att sätta en diagnos. Det är för många andra saker som är med och ställer till det och logopeden tyckte att det var för svårt att säga vad som är vad. Hon skulle rekommendera oss att gå vidare till BUP för utredning, och där är vi ju steget före och ska dit redan på torsdag.

Det känns lite både och faktiskt. Lite snopet på nåt vis, att det inte var som jag trodde. Samtidigt bra nu att veta vart vi står i den frågan, och kan jobba utifrån det! Vi ska fortsätta tänka dyslexipedagogik men att vi lägger till en del annat som han har svårigheter med.
Det var mycket som bekräftade det jag har haft på känn. Som att arbetsminnet inte riktigt funkar. Koncentrations och fokushantering. Så jag fick både svar på en del frågor och bekräftelse på andra.

Fick en del bra verktyg och tips på vägen nu men väntar på att få komma vidare nu så att vi kan göra rätt saker och hjälpa honom på bästa sätt.

Det hela började lite knepigt, han fick svara på frågor kring hur han tycker det är i skolan. Och han svarar att han tycker skolan är jättekul, att han tycker både matte, svenska och engelska är roligt! Jag hängde inte alls med... Vi har definitivt inte samma uppfattning! :-) Men jag tror att han är så att han är väldigt beroende av dagsformen, hur han mår för stunden. Och idag så var han glad och positiv, sovit på hotell och var på "utflykt". Hade nog varit ett helt annat svar om vi frågat en torsdagkväll då vi snart jobbat oss igenom en vecka på skolan, med läxor och allt annat...
Allt är så beroende på situation. Jag menar, skulle han gjort samma tester i skolan en vanlig dag så hade svaren sett helt annorlunda ut. Det är ju där och då det inte funkar. Han blir så otroligt störd av allt runt i kring honom, ljud, rörelser osv. Och då tappar han fokus och kan inte koncentrera sig alls.

Problemet blir väl, vad kommer skolan göra åt det! Känns lite som att han hade behövt få en diagnos för att de ska till någon hjälp. Men det kanske kommer genom BUP.
Jag hoppas på det!

Nu blir det tidig kväller här. Skönt å sova i sin egen säng! :-)
Borta bra med hemma bäst.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar